Fina fina vinterland.
Frågan är bara ifall jag lyckas komma ut från vår grusväg med bilen..
Klockan 14 ska jag hämta William. Så jag får väl gå ut och skotta nu så jag inte fastnar..
Finns ju ingen som skottar den. Och snödrivorna är stora.
William har fått ny halsscraves och ny mössa.
Han visade stolt upp det på dagis.. Gullunge.
Och vincent den gnälleröven? Han gnäller. Tänder.Hosta.Snor.
Livet som småbarnsmamma rullar ju på.
Det finns så många hinder på vägen. Så många jobbiga måsten. Men man får bara uppleva deras tid en gång i livet.
Så jag gnäller inte!
Gnälleröv!

Mitt liv gick i spillror för exakt 30 minuter sedan.






Vi visste att det var omfattande. Men inte såhär omfattande.
SkitJävlaMög.

Livet är inte kul just nu.

Och allt för ett tak?!!!!
Jävla regn. Jävla hus. Jävla GUDJÄVEL.

Hoppas resterande tid av detta året går fort.
Jävligt fort!

FUCKFUCKFUCK!!!!

Tiden springer iväg. Den lille knatten blir snart året.
Vart tog 2010 vägen?
I helgen har han gått.gått.gått. Säkert 1 mil!
Och fort går det.
Och han kallar på mormors katt. Sött!
Och william? ja han trotsar ihjäl mig. Men å andra sidan är det "bara" en fas. Bara att rida ut stormen. Straffa och hota lite. Men usch så jobbigt!
Igår var det busfabriken. Mina grabbar älskr det stället.
William älskar det så mycket att han äter upp sin tröja vartenda gång vi är där..
En annan rolig grej som hände igår var att William klättrade in i kattens lekställning(den delen som är huset där katten kan gömma sig) med hela kroppen. Bara huvudet stack ut.
Och vad hände?
Jo han fastnade givetvis. Så jag fick bryta sönder hela ställningen för att få ut ungen.
Nu lär han väl inte göra det igen..

LovePeaceAndUnderstandning..

Kallt. Jättekallt.
Hoppas J får tag i den som ska fixa kaminen så vi kan elda så det blir lite varmt här inne.
För på morgonen står det på ynka 17 grader.

William är på dagis. Vincent sover. Jag surfar och dricker kaffe.
I eftermiddag åker vi till mamma. Och stannar tills söndag.
Jimmy måste få något gjort. Och det går inte med våra pågar.
De vill vara i bygget när pappa bygger.
Nå, det går an med William, men Vincent. maj Gad. Han rycker och sliter i allt.
Så förhoppningsvis kanske det köps golv i helgen..
*hoppas*
Sedan ska det pimpas. Pimpas massor. fixa i ordning barnens finfina lekrum.
Ska bli såååå kul!
Love!

06.00 slog den lille upp ögonen.
07.00 slog den store upp sina ögon.
Mina ögon har jag inte ens öppnat än.
Jag har gjort hela morgonen hittills i blindo.
Och hunnit hälla i mig ett par koppar kaffe.

Morgonen är fin. Barnen leker i tunneln.. Och i rutschkanan vi tagit in.
De bråkar om vartannat.
trots att de är små tollar.

Nu. Varma mackor med te.

Gillar jag livet därför att:
..Jag har tre fina och underbara killar i mitt liv.
..Vincent vilar.
..Tvätthögen är borta.
..Mina kläder kom med posten(eller barnens)
..Min psoriasis känns liiite bättre.
..Kaffet är varmt.
..Julen närmar sig.
..Vincent sov hel ok inatt.
..William var på gott humör imorse(jag med)

Denna julen kommer bli så underbar.
Den ska firas här hemma. I vårat nya fina vardagsrum.
Vi får plats allihopa.
William kommer uppskatta och uppfatta julen mer än förra året.
Det vankas god mat a´la svärmor.
För den är gudomlig.
Och sedan är det ju annat smått och gott som förhoppningsvis blir ett underbart slut på detta katastrofala år.
Vi kan ju hoppas.

PeaceLoveAndUnderstanding!

Idag har varit en rikrig gnälledag.
Jag avskyr sådana dagar.
William har varit på sitt jävligaste humör..
Men jag tror jag vet varför.
Han sitter i soffan brevid mig och kliar sina ögon frenetiskt.
Tror att ögoninflamationen är nära. Han ser lite röd ut med.
Stackar hjärta..

Nånting är på gång..

Åhh. Det gör ont. I hårbotten. Min psoriasis är värre än någonsin och jag kommer bli flintskallig. Måste boka en tid hos läkaren..
Nog om det.
Jag ska till Ullared. Som föräldraledig med två kids är det inte lätt att få ihop det med varken ekonomi eller barnvakter.
Och mina barn följer inte med till Ullared.
Herregud vad själviskt att utsätta dem för den tortyren.
Neppneppnepp.
Som det ser ut nu åker jag den 20:e.
Tur för mig att det är innan löning.
Otur för mig att det är julrush.barnbidrag.helg.
Skit i vilket. Vem fan har bråttom när de handlar på ge-kås?

Annars. Hade två fina människor på fika idag med sina lika fina barn.
Det värmer i hjärtat.
Tänk att vi har kännt varandra sedan vi vart små tollar.
Och än idag umgås vi.
Det kan vara länge mellan våra träffar. Men.. allt är som vanligt.
Älskade vänner..

Våran tillvaro är för stunden ganska så kämpig.
Bakslag efter bakslag. och det finns bara en människa(inte värd att kalla människa egentligen) som ställt till det såhär för oss.
Enda ljuspunkten i mitt liv just nu är våra fina underbara söner.
Och givetvis våra fina familjer som ställt upp/ställer upp något så enormt. Vi är evigt tacksamma.
Allt känns mörkt och trist.

Men Vincent och William.. Våra godingar.
Utan dem hade jag gått under.

Efter lämningen av William idag knallade jag och Vincent in till hans kommande förskoleavdelning..
(Vi håller tummarna att han får plats där eftersom vi bara ansökt om den platsen)
han verkade gilla det.
Lite böl blev det. Men jag förstår honom.
Stackars unge är helt isolerad här hemma med mamma.
Jag gillar inte öf.
Skrytande morsor går bort.
Jag gillar heller inte att prata om andra barns bajs. Eller andra barns mat.
Jag går dit för att prata om roliga saker och se mina barn leka med andra barn. eller själv.
Men jag vill inte höra vissa saker. Skryt för någon annan. Inte för mig!

Jag skryter. För mig själv. För min blogg. Vill du läsa? Gör det. Vill du inte? Skit i ett!

Igår exploderade Vincents gång. Kul att se.. Men ack så jobbigt.
Kan inte lämna honom en sekund. Han klättrar överallt. Från Williams fåtölj upp i soffan. Upp i fönsterkarmen. Trappan. In i duschen. Upp i sängen. In i garderoben. In i tvättmaskinen. In i kylen.
Maj Gad.
Konstigt man är smal när man springer ett par mil om dagen. Och inte hinner kasta i sig merän en macka eller en PanPizza..
På ståendes fot eller krypandes på vardagsrumsgovet..

Hittade Zumbapass med i ängelholm.
Jo tack! det ska vi fixa. kondisen ligger på noll.
Syrran ringde igår och frågade ifall jag hade träningsvärk.
Japp. I gedhänget.
Vi klättrade ju på luftkuddeland.
Osmidig som man är!!!

Imorse kände jag mig som världens mest kassa mamma.
Jag lämnade mitt barn på förskolan. Trots höstlov.
Men nej. Vi har inte allmän förskoleavgift. Jag har valt att inte ha det.
William behöver dagis.
Jag kan inte ge honom det som dem kan.
Han var ledsen för att bästa kompisen B inte var där.
Men imorgon ska han få vara ledig. Vi ska antingen ta en tur till järnvägsmuseet eller en tripp till gröningen i hbg om vädret tillåter.
Lilla trollet.
Det är konstigt det där med föräldraskapet. Hela samvetet av alla handlingar/händelser.
Antingen rätt eller fel. Och hur vet man vad som är det ena eller det andra?
Följa hjärtat? Lita på sig själv?
Jag gör det. Men det är alltid något som gnager i huvudet..

Från det ena till det andra.
Jag längtar efter mitt jobb.
Jag skulle börja imorgon.. Mer än gärna.
Tjäna pengar.Ha rutiner.Ha helgerna med familjen.
4 månader kvar. Sen ska han in på förskolan och jag till jobb..