William mitt älskade hjärta.
Du är luften jag andas, du är mitt allt!!
Kärleken är gränslös.. 

För alla som inte jobbar helg..NJUT!

Själv har jag för visso bra tider, men jag vill vara med William. Även om han just nu tröttar ut mig till störst del. Han trotsar som in i. Han slåss, han skriker, han sätter sig på tvären. Ja!! Han gör allt han inte ska.

Men han är mannen i mitt liv. Han är min värld! Han är mitt allt. Och jag vet att detta bara är en "fas" han går igenom. Undra bara när den ska ta slut eftersom den precis har börjat? Vi har nämligen haft ett par dagar där vi mest bråkat. Jag avskyr att bli arg på honom, men jag måste. När han inte lyssnar efter 711 gånger så måste jag ju höja rösten. Ibland kanske lite väl mycket.

Älskade Hjärtegryn..

Här dansas det till Bamse sången.

Vart på ikea igår. Skulle handla lite som vi behövde. Bland annat ett nytt täcke till William. Inte ett som är för varmt eftersom han svettas så mycket på natten. Hittade det perfekta. Varmhets graden låg på 3 av 5. Kanon tyckte vi.. och lagom tjockt. men ack så tungt. Kostade 250 tror jag. Men när vi kommer hem så visar det sig att det har varmhetsgrad 5. Och att det är ett dubbeltäcke?? Inte konstigt att det var tungt. Så det blir att byta det. Dessutom gick det loss på 700 krnor. Inte riktigt vad vi tänkt oss. Givetvis ska William få det bästa. Men hallå.. Lite kiss i sängen och sånt?! Tänker inte låta han ha ett sånt dyrt täcke förrens han är stor!

Lite ljus, lampor, krokar,jalusigardiner och sånt krafs fick vi också plats med..

Avslutar med bebismage!!

V.25

Jag erkänner..Jag är ett monster när jag är gravid. Jag är arg, irriterad, har ett tålamod som inte liknar denna värld. Jag blir arg om inget går som jag vill, jag blir irriterad om J satt en stol fel(det kan handla om 2 millimeter), jag blir ledsen för att jag inte har tålamod med Williams tvåårs trots.

Idag tittade William på mig med sina stora blå och sa..

-Mamma, vänner nu?
Jag smälte och fälde en tår. Det är såhär att när william bråkar med mig. Det vill säga sparkas, slåss, bits, rivs..Då försöker jag tala honom till rätta och berätta vad som är rätt coh vad som är fel.

Och då brukar jag "avsluta" med att pussa och krama och fråga ifall vi är vänner nu.

Åhh. Jag är kass!

Än en gång har himmlen berikats av en ängel..

Vila i frid Melanie.

Japp! Jag var där inne idag!
Men inget syskon än. Tack och lov.
Skulle bara tjecka av mina smärtor. Mina "menssmärtor". Det visade sig att min foglossning har satt sig så illa att det känns som om jag har mensvärk. Förr när jag hade mensvärk så fick jag receptbelagda tabletter för att döva smärtan.

Så när jag ska till min BM på tisdag ska jag begära att få träffa läkaren, ett nytt bättre gravbälte och remiss till en sjukgymnast! Jag kan ju inte ha det så här. Visst det finns en enda av allt detta, men en jag jobbar med fick foglossning när hon väntade sin dotter för 15 år sedan. Hon har fortfarande problem med sitt bäcken. Och jag tänker inte få några men av graviditeten. Önsketänkande kanske. Men går det förhindra så ska jag göra det.

Ja så är det iallafall.
Nu ska jag dega!

De har flyttat gymnastiken från fredagar till tisdagar på williams dagis. Han är ju alltid ledig på tisdagar. Går bara var 5:e vecka. Och han som älskar det.

Kanske lite bilder skulle passa..
V.22
V.24

Nu IDOL):

Jag orkar inte vara stark längre.
Varför ska jag bygga upp en fasad som är falsk? En fasad som lurar alla runt omkring att jag orkar?
Jag är hemma idag för jag är gravid. Jag är inte sjuk.
Hade jag fått välja nu så hade jag inte varit gravid. Jag hade varit ogravid och varit på mitt jobb.

Jag älskar när bebis sprkar och bökar runt, jag älskar vårt ofödda barn, williams syskon.
Men jag älskar inte det andra.

Fick en ny tid hos min barnmorska på tisdag. Vilket innebär att jag kommer vara hemma från jobbet imorgon och på måndag med. Så jävla trist!
Jag vet exakt vad min barnmorska kommer att säga till mig. Och det hon kommer säga har jag vetat hela tiden. Men jag ger upp.
Nä, nu ska jag hämta hem prinsen. Vi ska leka. Jag liggandes i soffan och han röjandes överallt!

Jag är kass på att blogga.. Men var fan hittar jag motivationen? Vart fan hittar jag kämparglöd?
Vart fan hittar jag mig själv?
Jag är jävligt vilsen och less på mycket nu.
Inget jag dock nämner såhär. Men ja, jag är deprimerad!!

Läste precis en artikel på aftonbladets hemsida..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5799219.ab

Jag blir riktigt arg faktiskt!
Graviditet är givetvis ingen sjukdom, men det är ett tillstånd där man tvingas att inte vara egoistisk.
Och i mitt fall.. jag är dock inte sjukskriven, men BM "hotade" mig med det.
Jag har fått det så bra att jag gått ner till 50% i arbetstid. Jag har fått de "lätta" uppgifterna på jobb. Det vill säga.. Alla tunga lyft ska undvikas, använda mig av liften, ropa på kollegorna om det ska bäras. Jag gör allt det. Men helst av allt skulle jag vilja jobba på som en frisk och glad människa.
Slippa vara beroende av andra.
När jag pratade med min BM om mina åderbråck så sa jag till henne att sjukskriv mig inte, ge mig bara tips på hur jag ska lindra dem. Jovisst. det var ju lätt.
-När det känns som jobbigast så försök att lägga dig ner en halvtimme med en kudde under rumpan och benen i högläge.
Tipset vart bra.. om jag inte jobbat i ett kök.
Men vart skulle jag lägga mig så? I den stora stimkitteln? I renseriet? Eller varför inte inne i packen?
Jag står hela dagen när jag jobbar..
Jag vet. Allt känns så dubbelmoral och jag hatar det.
Jag fick inte ens tjuvjobba för henne.
Jag vill ju verkligen jobba. Iallafall ena stunden. För att sedan i nästa bara vakna upp den 11:e januari med ett syskon till William i min famn.
Jag är kluven.
Och jag är rädd att FK inte ska godkänna min HP. Då får jag inga pengar och jag kan inte försörja oss.. även om J gör det mest!
Jävla skit!
Men när jag står där och ser glad ut och skämtar med mina pensionärer på jobbet så blir jag glad. Jag blir glad för att de får mat och att jag kan hjälpa dem att bära deras bricka eller att dela deras kött trots att de är några riktiga gnällerövar. Ska jag bara ligga hemma och vila mitt åderbråck resterande tid??
kanske hade varit bäst så.
Men ursäkta nu.. hade ni sett det när det är som värst, efter ett par timmars arbetspass. Ja då hade ni inte sett att jag har ett kvinnligt kön. Så illa är det.
Men jag är envis som bara den. Och jag ska jobba har jag bestämt.
Och bestämmer sig bebis för att titta ut redan i V. 38 så blir jag ju givetvis glad!!

Ja. Mitt namn är Kia dubbelmoral Jansson!

Jag har så jävla ont!!!
Ska man behöva ha det redan i V 23?? Jag har till och med börjat få sammandragningar. Jag tror jag dör!
Jag vill inte ha det såhär. Ska ringa min BM sen och fråga henne hur jag kan lindra det när jag jobbar!!

CRAP!

Tänk att ha längtat så länge efter något.. också tar det roliga slut på bara 1 vecka.
Vilken tur att vi förevigade veckan med en massa roliga bilder och samlade en massa minnen i hjärnans minneskort.
Tro mig, mitt minneskort där är inte stort. Men tillräckligt stort för att föreviga en vecka på Cypern..
Veckan har varit hur bra som helst. Veckan har sett ut precis som kusin Elvira förutspådde.

Äta mat, äta glass, sola, bada..

Ja exakt så.. Med undantag att de har "kivat" lika mycket som de har lekt. Tacka vet jag bolibompaväskor fulla med olika leksaker.

Roliga uppträden på kvällarna till middagen vart perfekt så vi föräldrar iallafall hann sitta ner i minst 5 minuter och njuta av den goda buffen som de serverade varje kväll.. Olika tema varje kväll. Och vi har abolut inte behövt gå hungriga då det serverades frukost, snacks(allt från friterat till pizza til frukt och grönt), lunch, snacks igen och sedan kvällsmat!! Hur gött som helst

All Inclusive Är ju hur underbart som helst. Slippa joxa med plånboken och räkna konstiga euro, beställa vad som finns i baren och diverse.. Jag fick dock skippa alkoholen eftersom den lille ska ha det gött i magen.. Men goda alkoholfria drinkar fanns det ju, och de fick jag njuta av. Inte helt fel det heller.

Syrran och jag vattengympade.. Ja seriöst, Vi tränade på våran semester.. Då satt männen med barnen i solstolarna och mutade dem med glass så att de skulle sitta still för att sedan lämna över tre rastlös kids till oss nytränade morsor för att vattenpola lite grann. Vi sprang mellan "vuxenpoolen" och barnpoolen mellan varven.. Fast våra barn har varit så duktiga och till mesta delen tillbringat tiden i stora poolen med puffar på. Och hoppat i själva, simmat lite, klättrat upp på kanten själv och gjort samma procedur om och om och om igen.. Härligt att de fixat de så bra.

Eftermiddagarna avlöste männen oss.. de tog med småttingarna på en i regel 3 timmars siesta. Jag, syrran och Wilma gottade oss vid poolen. Eller mest jag. Syrran hade ju trots allt Wilma att springa med.. Men jag avlöste henne med, så att hon fick en chans att bättra på sin bränna.

Men nu är vi iallafall hemma efter en skumpig landning.. Tittade bak på syrran och såg nästan skräcken i hennes ögon.. men bara nästan för hon höll pekfingrarna framför dem, och resterande fingrar för öronen. Det var så JÄVLA blåsigt när vi skulle landa att jag seriöst trodde att vi inte skulle kunna landa. Men efter en "lyckad" lndning så vart det bara till att hämta bagaget och dra hemmåt. Givetvis var vi tvungna att sticka inom affären för att handla lite till den tomma ekande kylen hemma. Sagt och gjort. Det blev köttsoppa och ostamador.. Och william åt massor.
Men dagen innan vi skulle åka hem drabbades han plötsligt av feber.. Hög sådan. Han hade nästan 40 graders feber. Så inte konstigt att han sover än.. Lilla älsklingen.

Så tack syrran och Compani för trevligt resesällskap och att ni också har barn och är förstående att man är gnällig och behöver skälla lite på barnen med jämna mellanrum!!

Lite semester Bilder!!!

Utanför vår lägenhetsdörr. Typ 50 meter ner till havet!
Japp.. så här tjock är jag nu. Ni skulle se min rumpa!

God Fondue´på kvällen..

Badfötter.

Helst av allt skulle jag vilja stanna en vecka till..Utan man och utan Barn.