Jag är kass på att blogga.. Men var fan hittar jag motivationen? Vart fan hittar jag kämparglöd?
Vart fan hittar jag mig själv?
Jag är jävligt vilsen och less på mycket nu.
Inget jag dock nämner såhär. Men ja, jag är deprimerad!!

Läste precis en artikel på aftonbladets hemsida..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5799219.ab

Jag blir riktigt arg faktiskt!
Graviditet är givetvis ingen sjukdom, men det är ett tillstånd där man tvingas att inte vara egoistisk.
Och i mitt fall.. jag är dock inte sjukskriven, men BM "hotade" mig med det.
Jag har fått det så bra att jag gått ner till 50% i arbetstid. Jag har fått de "lätta" uppgifterna på jobb. Det vill säga.. Alla tunga lyft ska undvikas, använda mig av liften, ropa på kollegorna om det ska bäras. Jag gör allt det. Men helst av allt skulle jag vilja jobba på som en frisk och glad människa.
Slippa vara beroende av andra.
När jag pratade med min BM om mina åderbråck så sa jag till henne att sjukskriv mig inte, ge mig bara tips på hur jag ska lindra dem. Jovisst. det var ju lätt.
-När det känns som jobbigast så försök att lägga dig ner en halvtimme med en kudde under rumpan och benen i högläge.
Tipset vart bra.. om jag inte jobbat i ett kök.
Men vart skulle jag lägga mig så? I den stora stimkitteln? I renseriet? Eller varför inte inne i packen?
Jag står hela dagen när jag jobbar..
Jag vet. Allt känns så dubbelmoral och jag hatar det.
Jag fick inte ens tjuvjobba för henne.
Jag vill ju verkligen jobba. Iallafall ena stunden. För att sedan i nästa bara vakna upp den 11:e januari med ett syskon till William i min famn.
Jag är kluven.
Och jag är rädd att FK inte ska godkänna min HP. Då får jag inga pengar och jag kan inte försörja oss.. även om J gör det mest!
Jävla skit!
Men när jag står där och ser glad ut och skämtar med mina pensionärer på jobbet så blir jag glad. Jag blir glad för att de får mat och att jag kan hjälpa dem att bära deras bricka eller att dela deras kött trots att de är några riktiga gnällerövar. Ska jag bara ligga hemma och vila mitt åderbråck resterande tid??
kanske hade varit bäst så.
Men ursäkta nu.. hade ni sett det när det är som värst, efter ett par timmars arbetspass. Ja då hade ni inte sett att jag har ett kvinnligt kön. Så illa är det.
Men jag är envis som bara den. Och jag ska jobba har jag bestämt.
Och bestämmer sig bebis för att titta ut redan i V. 38 så blir jag ju givetvis glad!!

Ja. Mitt namn är Kia dubbelmoral Jansson!