Jag erkänner..Jag är ett monster när jag är gravid. Jag är arg, irriterad, har ett tålamod som inte liknar denna värld. Jag blir arg om inget går som jag vill, jag blir irriterad om J satt en stol fel(det kan handla om 2 millimeter), jag blir ledsen för att jag inte har tålamod med Williams tvåårs trots.

Idag tittade William på mig med sina stora blå och sa..

-Mamma, vänner nu?
Jag smälte och fälde en tår. Det är såhär att när william bråkar med mig. Det vill säga sparkas, slåss, bits, rivs..Då försöker jag tala honom till rätta och berätta vad som är rätt coh vad som är fel.

Och då brukar jag "avsluta" med att pussa och krama och fråga ifall vi är vänner nu.

Åhh. Jag är kass!