Efter lämningen av William idag knallade jag och Vincent in till hans kommande förskoleavdelning..
(Vi håller tummarna att han får plats där eftersom vi bara ansökt om den platsen)
han verkade gilla det.
Lite böl blev det. Men jag förstår honom.
Stackars unge är helt isolerad här hemma med mamma.
Jag gillar inte öf.
Skrytande morsor går bort.
Jag gillar heller inte att prata om andra barns bajs. Eller andra barns mat.
Jag går dit för att prata om roliga saker och se mina barn leka med andra barn. eller själv.
Men jag vill inte höra vissa saker. Skryt för någon annan. Inte för mig!

Jag skryter. För mig själv. För min blogg. Vill du läsa? Gör det. Vill du inte? Skit i ett!

Igår exploderade Vincents gång. Kul att se.. Men ack så jobbigt.
Kan inte lämna honom en sekund. Han klättrar överallt. Från Williams fåtölj upp i soffan. Upp i fönsterkarmen. Trappan. In i duschen. Upp i sängen. In i garderoben. In i tvättmaskinen. In i kylen.
Maj Gad.
Konstigt man är smal när man springer ett par mil om dagen. Och inte hinner kasta i sig merän en macka eller en PanPizza..
På ståendes fot eller krypandes på vardagsrumsgovet..

Hittade Zumbapass med i ängelholm.
Jo tack! det ska vi fixa. kondisen ligger på noll.
Syrran ringde igår och frågade ifall jag hade träningsvärk.
Japp. I gedhänget.
Vi klättrade ju på luftkuddeland.
Osmidig som man är!!!