När jag blev mamma fick jag världens absolut bästa jobb.
Att vara mamma till mina pojkar är fan ta mig det bästa som finns.
Tänk att jag ska vara med och forma dessa två pojkar till egna individer. Jag ska finnas där och vägleda dem. Jag ska vara deras stöd i vått och torrt.

När jag inte var mamma var jag en riktig egoist som bara hade mig själv att tänka på. Ingen annan.
Jag styrde bara mig själv.
Nu sätter jag mina barns behov före mina egna.. Visst, jag kommer sist på listan. Ibland unnar jag mig något. Ibland gör jag något för min egen skull. Men bara om jag vet att mina barn mår bra och trivs i den situationen då.
Mina barn tar jag med mig överallt. För det mesta.
Tar jag inte med mig en så tar jag med mig två.
Jag väljer vilka tillfällen och vilket barn som ska följa med mig beroende på vart jag ska.
Oftast följer de med båda två.
Älskade hjärtegryn.

Tänk.. mina pojkar är redan 7 månader & 3år. Tänk vilka fina pojkar.
Vad ska de utbilda sig till? Var ska de bo? Vilken idrott ska de sysla med? Hur kommer de gå i skolan?
Vilka tankar jag har..

Jag älskar att komma sist på listan. Ibland..
Men lyckan som gnistrar i mina glada barns ögon är oslagbar. De är nummer 1.
De senaste dagarna har kärleken växt.. om den nu kan växa mer??
men den växer nog hela tiden.
De har visat så många framsteg och så mycket kärlek.
William han är tokig.. han lär sig. Han pratar.. jag kan nog mala på i all oändlighet.
Vincent härmar. Kryper. Klättrar.. Kan väl mala på där med.
Tror nog att alla föräldrar känner så..

För att inte tala om morsan då.
Vilken förändring..
Vi börjar med det kroppsliga..
*Brösten.. Herregud!
*Rumpan..Hänger en bit ner på låren.
*Håret..HejHej amningsstubb!
*Magen..Degmage!
*Humöret..Ojdå?
*Tålamodet..+-0(plusminusnoll)

Och min kroppsform.. Herregud. Mina studentbyxor passar nu.. men inte studenttröjan. Hallå ja?

Whatever..
Jag älskar mina kids!!!