Men, fåglarna kvittrar, solen skiner, jag slipper ha min jobbiga, stickade, skitäckliga mössa nu.

Och hur skönt är inte det på en skala..

Igår tog William fyra små underbara steg för att sedan sätta sig ner och inse att det var främmande för honom. Men som alla säger.. du kommer ångra att du "hjälpte" honom att gå. Ja, antagligen, men det är så härligt att se, och sedan kommer jag väl slita av mig håret i hopp om att han kan sitta still för en sekund.

et kan han ju inte ens nu.

Efter middagen idag vid sju så gick jag och mamma ut en vända med honom i vagnen för att han skulle somna, efter många om och men så somnade han.

Men vet ni? Han är vaken nu?!

Trodde antagligen att det var vila. Och jag har inte hjärta att tvinga honom att sova, så nu får han vara uppe tills han "deckar". Kanske han sover länge imorgon. Just nu leker han med mormor, och jag tar chansen att sitta här för en gångs skull.

Inget mer att uppdatera just nu.. men det kommer mera!!

Tjing!