Ge mig luft, ge mig tid, ge mig utrymme..
Jag är nog världens snällaste sambo(?!).
Men jag har nog världens snällaste sambo med..



Jag ska berätta varför för er som vill veta.. och ja jag är en bitterfitta om ni vill kalla mig det!!!
Vi tar det från början.
I söndags åkte vi hem till min mamma (efter två nätter av nattning) för att jag skulle låta J jobba ostört med sitt garage. Då hade han även varit iväg och jobbat förmiddag.
Måndag.. obligatorisk familjedag.. Jag "gav" den dagen till honom för att han skulle få göra sitt. Hjälpa honom eller mig???
Tisdag.. Min älskade mamma tog William för jag skulle på scrapkväll..Det var underbart, givande och inspirerande, vill scrapa hela tiden.
Onsdag.. J var iväg och jobbade, kom hem, stack iväg och fixade med saker. Nattningen föll på mig, och idag efter jobb ska han iväg, imorgon ska han iväg och hela helgen ska han hjälpa min styvpappa med en gavel. Snäll verkligen.
Men om jag inte får måndagen för mig själv kreverar jag. Det är ju faktiskt föräldradag för J då.
Oj vad jag klagar!!
Skitsamma, nu mår jag bättre.

Men jag vill sova,sova,sova..

Eventuellt ska jag på tjejmiddag nästa helg, då jävlar ska jag bli full!! Sova länge, bara ligga och vara lat dagen efter..

Tjingeling!!!